. . . Yes! Det lyckades med vissa mödor
att klara Vansbrosimningen (11/7 1999) på vägen
mot en En Svensk Klassiker. Då har jag Lidingöloppet
(3 mil terränglöpning) och Vasaloppet (9 mil på
skidor) kvar efter att ha klarat Vätternrundan (30 mil cykel),
Vansbrosimningen (3 km simning) (Tyvärr sprack det redan
på Lidingöloppet. Vi var mitt uppe i postenturnén
i samband med Thorleifs-frimärket.
Förberedelserna blev tyvärr inte vad jag önskat
(som vanligt var det svårt att få tiden att räcka
till). Dessutom blev det inte tillfälle till mer än
ett par tre timmars sömn natten före. Det är ju
förstås inga goda förutsättningar. Men min
idoga envishet hjälpte mig även den här gången
över mållinjen. Då är man stolt och lite
lycklig. Och så måste jag tacka Torsten på
Vansbrosimningen för att han puffar på mig mot Klassikern
och mycket trevlige Berndt Södersten för den goda hjälpen
före och efter starten. Berndt hade då gjort över
20(!) klassiker. PUH!
Tiden var väl inget att skryta med (styvt 2 timmar), men
för mig var det målgången som var målet.
Miss Småland tog emot mig i målet. Bara det liksom
var väl värt mödan. Tack Lena Augustsson!
Hälsningar Thorleif |