Ursprunget till THORLEIFS föddes redan 1962 av ett gäng
tonårspojkar som i ett brinnande intresse av att få
spela i grupp samlades i Thorleif
Torstenssons pojkrum runt en samling nothäften med sydamerikansk
musik - Perfidia, Magic is the moonlight, Amore . . .
Arvet från den unika svenska dansbandsmusiken, några
lokala dansband och fostran i den kommunala musikskolan gjorde
att Torleif kände behovet stort att samla ihop några
kompisar som kunde spela, som hade ett instrument eller hade
föräldrar som hade ett, till ett försök att
bilda ett band.
Orterna Klavreström och Norrhult är inte så stora,
ca 1500 invånare, så tillgången till musikanter
med instrument passande för ett band var inte stora. Därför
blev det till att börja med två klarinetter, (det
kunde man lära sig att spela i den kommunala musikskolan)
som Thorleif och kompisen Åke trakterade. Så var
det kompisen vars föräldrar hade ett dragspel, som
han inte kunde spela på. Man skrev noternas namn på
tangenterna. El-bas var knappt uppfunnen och kontrabasist fanns
inte inom räckhåll. Det fick duga med en annan vän
från musikskolan som hade börjat spela cello. Han
hade inte hunnit lära sig att spela speciellt bra, men han
kunde snurra instrumentet som man gjorde i "rock-a-billy-banden"
- det var häftigt nog. Trummor var någonting som samhällena
var fullständigt fria från, så det blev kompisen,
vars föräldrar hade varit i Afrika och köpt en
prydnadstrumma, som fick äran att agera trummis. Två
klarinetter, dragspel, cello och djungeltrumma fick bli den första
något unika sättningen.
Så småningom omskolade man den andre klarinettisten
till trummis och dragspelaren till el-basist. Cellisten förstod
att han inte passade in och slutade. Djungeltrummisen fick skäll
av sina föräldrar för att han förstörde
deras fina souvenir från Afrika och drog sig ur.
Då formades THORLEIFS. Klarinett dög inte längre.
Thorleifs föräldrar fick sponsra med en saxofon. Från
musikskolan rekryterades en trumpetare. En av de förtjusande
tanterna i nykterhetsförening, i vars lokaler man höll
till och repeterade, tyckte att det var synd att man inte använde
pianot som stod på scenen och avslöjade att det fanns
en i rätt ålder som tog pianolektioner.
Då hade THORLEIFS fått en "anständig"
sättning, trumpet, altsaxofon, piano, trummor och bas och
dessutom antogs namnet "THORLEIFS Kvintett" efter en
omröstning . Fortsättning
....
